Stockholm igen!

I måndags var jag hos psykologen igen. Det går säkert framåt och jag är extremt ivrig att få bli av med det hela!

Vår projekt går sakta framåt. Vi gjorde ett riktigt grovt misstag så vi fick göra om allting igår och idag. Nu är allting på kortet nu och nu gäller det bara att få allt att fungera, vilket det så klart inte gör. Vi är rädda nu att en komponent har gått sönder, den jobbigaste komponenten att sätta på dessutom.

Hur som helst. Idag efter skolan så hade jag tänkt gå på föreläsning om kärnkraftverk och möta arbetsgivare men jag hade så ont i nacken och huvudet att jag valde skita i det och åka hem. Senare på kvällen så cyklade dennis och jag till ett ställe och spelade magic med andra. Sjukt kul!

Imorn åker jag ner till stockholm och väl där ska jag passa på att vara med douglas, jag hade tänkt åka till ett företag och fråga om de har läst min ansökan om ex-jobb, jag ska hem och hälsa på mamma och så ska jag förhoppningsvis träffa scarlet och gå ut på nån promenad med henne. Saknar henne så mycket! 

Fobiterapi del 2

Idag har jag varit på andra terapi-dagen. Jag kommer inte fortsätta terapin med psykologen som jag pratade med först utan med någon annan person. Den här mannen var väldigt trevlig och verkade kunnig så det kändes onödigt att behöva ha två personer inne i det hela. Det känns som att det är en större grej än vad det är desto fler som hjälper mig.
Idag så pratade vi och jag fick se på de utrustning man använder för att ta blod. Två olika nålar en liten och tunn och en som var obehagligt stor. Han berättade om dom och hur dom används och inom vilka fall och sen så fick jag peta på dom. Allt gick väldigt bra och jag svimmade inte, woho! Jag fick också testa att ha bandet som man har på armen som ger tryck när man ska ta blodprov. Han sa att mina blodkärl var väldigt ytliga, tydliga och fasta vilket gör det väldigt enkelt att ta blodprov, så det är jag glad för.
Jag fick testa blodtrycket som låg ganska lågt. Han sa att vissa personer har helt enkelt lågt blodtryck och att det inte är dåligt för det utan det är t.o.m det bästa emot blodpropp men att dom som har lågt blodtryck har också lättare att svimma, vilket jag faktiskt har. Det man kan göra i förebyggande syfte är att dricka massa vätska innan man vet att det finns risk för att svimma, då höjer man trycket, men det är ganska lite, fast det kan göra skillnad ändå! Det som oftast händer är att man spänner sig eller kroppen hamnar i stress så blodtrycker ökar och sen sjunker den när man väl slappnar av och därför svimmar man.

Så det som händer sen är att jag kommer få testa på att ta ett stickprov på fingret och sen kanske på armen och sen så ska jag få ta nån hepatit spruta, fast jag ser att jag har hepatit b redan så vi får se. Men jag känner mig taggad. Redo för att bli fri. Fast allt detta kommer att tas steg för steg så än är det en lång väg framför. Men har var väldigt positiv och trodde absolut att det här skulle gå bra, misstänker att han har sett värre.

Jag har fått halvt svar från omtentan. Ena halvan är rättad och jag fick 23.5 vilket gör att jag är 11.5 p ifrån godkänt. Jag känner mig någorlunda lugn då den andra orättade delen var den som gick som bäst och om jag skulle få i snitt en poäng per fråga så skulle jag klara mig med några poängs marginal. Nu vet jag att jag att det är vissa frågor som kommer ge mig fler poäng så jag är inte så orolig.

Håller tummarna!!

Fobiterapi

Jag har börjat gå på terapi för att bota min fobi mot sprutor. Anledningen till att jag har sökt hjälp är för att min fobi har nu gått för långt och jag har inte längre någon kontroll över den. Den styr mitt liv och min vardag helt och hållet. Mina val i livet styrs av min fobi och likaså mina intressen.
I somras så råkade jag bli slagen på läppen (helt olyckshändelse) så den blev lite svullen och det var några väldigt små blodiga märken, men knappt blodigt. Jag tittade på såret och satte is på den. Jag var helt lugnt, det var ingen big deal och sen så svimmade jag lite grann. Jag började fråga mig själv varför jag svimmade för något så ytterst löjligt. Jag är inte blodkänslig, det var inte något farligt heller, så varför reagerade min kropp som den gjorde?

Min fobi har nu gått så långt att jag inte längre kan definiera vad det är jag är rädd över. I början var det ju sprutor. Jag fick en spruta, jag svimmade. Sen så har det utvecklats med åren. Jag kände lukten av sprutorna och svimmade. Nu har det gått så långt att jag har svimmat för alla möjliga löjliga anledningar. Jag har svimmat för saker jag inte svimmat förut, som en sticka i fingret, eller tagit bort tandsten hos tandläkaren, eller en synundersökning... Ja, jag har helt enkelt ingen kontroll.

Mitt första besök hos psykologen var hemsk. När jag satt där i väntrummet så ville jag springa där ifrån. En del av mig frågade mig hela tiden "varför? varför gör du så här mot dig själv? Du vet att det här slutar bara på ett sätt, och det är med en spruta" Men nu var jag där så då kunde jag lika gärna se vad dom hade att erbjuda mig.

Jag och psykologen pratade om min fobi och jag fick berätta alla mina upplevelser och varifrån jag har fått min rädsla och vad vi skulle kunna göra åt saken. När jag satt där och berättade allt så insåg jag hur mycket min fobi faktiskt har styrt mig och mitt liv och jag började fundera på vad jag skulle göra om jag inte var rädd. Vad hade jag gjort annorlunda?
Tja, jag kanske inte hade blivit ingenjör. Jag kanske hade blivit veterinär, vem vet. Jag hade troligtvis haft hål i mina öron, tagit bort några födelsemärken och skaffat en tatuering.

Imorn ska jag träffa henne igen tillsammans med en man som jobbar inom vården som hjälper till personer med sprutfobi. Imorn ska han ta med sig en låda med sprutor så ska jag få se hur jag känner.
Det borde inte vara något problem då jag har sett scarlets sprutor.

Jag har lite blandade känslor för hela terapi-grejen. Jag är rädd och orolig för att jag vet att i slutet så kommer jag få ta en spruta, troligtvis blodprov, och tanken att jag själv tvingar mig till det här är bara hemskt. Men på andra sidan så känner jag också lättnad. En lättnad att äntligen få bli av med den här absurda rädslan. Att inte längre vara orolig så fort jag ska söka mig till vård eller orolig över att skada mig eller bli sjuk. Jag vill så gärna känna mig fri, inte längre vara en fånge av min fobi. Ta ett blodprov utan att svimma och utan att vara rädd.

Destruktiva förhållande

Jag känner två personer nu som befinner sig i destruktiva förhållande. Den ena kan jag omöjligen sätta mig in i för jag saknar erfarenheten för att kunna sätta min in i den där förhållandet. Den andra däremot, vet jag exakt vad det handlar om.

Nu när jag ser det här så kan jag inte låta bli att tänka på mitt gamla förhållande, som var ytterst destruktiv. Jag är verkligen rädd för att hamna i samma situation igen, att jag inte har lärt mig från mina egna misstag. Så jag har funderat ut att skapa varningar till en själv. För det finns ingen annan människa man lyssnar mer på, än sig själv, för jag själv kan inte ha fel? Så jag har skapat varningar till mitt framtida jag ifall jag någonsin skulle hamna i situationen och förhoppningsvis hjälper dessa varningar andra personer att öppna ögonen.

1. Lyssna på dina vänner.
Kanske låter enkelt, men det är det inte.
Första varningen är när dina vänner försöker prata med dig och försöker berätta att nånting är fel, att dom troligtvis inte gillar din partner, att man har ändrats mycket själv eller vad som helst. Nånting stämmer inte. Problemet här är att man själv är helt blind och döv så man kommer inte lyssna på dom, därför är det viktigt att berätta följande till sig själv:
 -Det måste ha varit väldigt jobbigt för mina vänner att berätta detta för mig och dom har troligtvis gått med att ta risken att jag aldrig mer vill umgås med dom igen. Alltså borde jag inte bli arg på dom utan uppskatta deras ansträngning.
-Mina vänner vill mig väl, annars skulle dom inte ha ansträngt sig.
-Mina vänner ser allt från en annan vinkel, en vinkel jag inte kan se och därför borde jag ta hänsyn till den.
-Mina vänner må mycket väl inte veta hur jag har det exakt inne i förhållandet, men dom märker att nånting är fel och jag borde därför lyssna.
-Jag är inte speciell eller unik och så är inte heller mitt förhållande, därför är det jag har med min partner inte speciellt och unikt och därför inte heller ett undantag.

Det här funkar så klart inte om det är vilka vänner som helst, det måste vara speciella vänner, dom som står en närmast. Dom som man absolut litar på och vet att dom inte vill skada en, för personen i situationen lär tänka:
-Mina vänner är avis på mig och mitt förhållande, så de vill förstöra den.
-Nån som hatar mig har manipulerat mina vänner för att förstöra för mig.
-Mina vänner har fel.

Okej, så första varningen är när nära kompisar varnar en att nånting är fel. Det jag skulle göra då är att leta efter fler varningar. Vi ska vara realistiska nu, ingen kommer att lyssna till ens vänner och säga "Okej, jag gör slut", nej och det ska man nog inte heller göra på en gång, för risken finns faktiskt att dom kan ha fel. Så man ska gå och leta efter fler varningar.

Nu är alla förhållande olika så jag skriver exakt vad jag själv ska göra om jag hamnar i samma eller liknande situation som förut. Så jag pratar inte om förhållanden där det är våld inblandat och allt möjligt sjukt seriöst.

2. Isolering.
Okej, så dina vänner har sagt att nåt är fel, dags att leta efter fler varningar som kan bekräfta att nåt är fel.
Om du slutar umgås lika ofta som du gjorde förut eller ser dina vänner ytterst sällan, så är nånting galet. Man kanske har fått nytt jobb, skolan har varit lite krävande, ett nytt spel har släpps men då vet man det och då gör man ändå allt man kan för att hitta den där lilla platsen för att träffa vänner.

Isolerings-varningen är när du spenderar den tiden du skulle kunna ha med dina vänner med din partner, trots att ni träffas ofta. För ex. jag och douglas som har ett distansförhållande, jag skiter fullständigt i allt annat när jag väl får se honom, eftersom det är nåt jag inte kan göra varje dag. Sen så kan man faktiskt umgås med vänner och ens partner samtidigt, det har douglas bevisat för mig. Men ibland går det inte. Om dina vänner inte gillar din partner, så lär dom inte vilja umgås med honom, vilket i sig är en gigantisk varning, "Det är nånting så fel med min partner att folk inte vill umgås med hen!" Då är nånting riktigt fel och troligtvis så berättar dom vad det är. Om din partner inte har så många andra att umgås med så är det också en stor varning "Ingen vill/orkar umgås med den här personen, varför? vad är det jag inte ser eller vad är det dom har missat?"
Man måste vara medveten att ens partner kommer aldrig riktigt att säga varför "Jo, jag är ett as, därför vill ingen umgås med mig" Nej, inte troligt. Hen ljuger för dig och för sig själv.

Va uppmärksam också ifall din partner försöker hålla dig för sig själv. Försöker hindra dig från att umgås med dina vänner, eller göra nånting för dig själv. Din partner kanske säger saker som "Du är alltid ute och vill aldrig vara med mig, älskar du inte mig längre?" eller kanske bara "råkar" planera in något precis när du har gjort andra planer eller gud vet vad hen gör för att hålla dig borta från alla.
Håll ett öga på det. Jag älskar douglas och jag vill att han ska vara lycklig, om han vill vara med sina vänner utan mig så är det lugnt, om han vill åka iväg utan mig så är det coolt, om han vill vara själv så får han vara det. Man måste respektera den andras intressen och rum. Annars kvävs man.

3. Olycka
Om du känner ångest eller är olycklig så är det i högsta grad dags att göra slut. Alla dagar i ett förhållande kan inte vara perfekta och man lär bråka då och då men det är en annan sak att känna sig nere ganska ofta, att ha känslan av att något är fel. När det är tungt att vara med personen, när man är glad att den går iväg eller lämnar en ifred. När man frågar sig själv om man verkligen älskar sin partner eller inte skulle ha nåt emot ifall det tog slut. Då har det gått för långt. I ett förhållande där man inte är lycklig, där båda inte kan mötas halvvägs, kommer inte att funka.

4.Tillit
Litar du på din partner? Om din partner drar iväg till en fest utan dig, skulle du vara lugn? Skulle du vara säker på att absolut inget skulle hända, trots att hen har druckit och är full? Om tillit inte finns så finns inte heller förhållandet. Du kan inte kontrollera en person, inte heller hålla den fånge. Personen ska också få ha vänner av motsatta könet. Jag förstår om det är dom andra du inte litar på, tjejer kan vara riktiga fi**or och vissa bryr sig inte om en är singel eller har en partner, därför måste man vara lugn att även om en helt naken person av dess kön din partner gillar kommer fram och sträcker sig och raggar och håller på så vet du att hen skulle säga nej, såvida det inte är typ Scarlet Johanson eller nån i De Vet Du, där kan inte ens superman säga nej till. Och om du inte skulle vara säker så ska du fråga dig själv, varför? Vad har personen gjort för att inte förtjäna min tillit. Men observera att man inte behöver göra slut för att man inte litar på att ens partner kan sätta diskmaskinen rätt, eller kan köpa rätt sorts potatis eller nåt sånt som inte är så viktigt. Och om man har levt typ 25 år med sin partner och har varit trogen i så många år så kanske den förtjänar att bli av med dess ryckte.

Det här blev ganska långt. Där har du dina varningar, framtida Raquel. Lär dig från dina och andras misstag, speciellt från andras, det är gratis!