Tillbaka till Umeå

I tisdags kom jag hem till umeå. Igår träffade jag årets nollor och åt med dom ute och capsade lite grann. Idag har jag pluggat en stund, städat, tvättat kläder, lagat cykeln och så har jag rensat bland mina kläder. Slängt sånt som är trasigt, gammalt eller helt enkelt för mycket av, som strumpor och trosor. Jag ska förhoppningsvis flytta i slutet av januari och då ska jag små-flytta varje gång jag åker till stockholm. Min säng, min stol, akvariet och gud vet vad mer kommer jag behöva sälja. Känns jobbigt att tänka på hur mycket jag kommer vara tvungen att bli av med och var nånstans allting ska få plats i stockholm. Men det löser väl sig.

Imorn är det omtenta och jag känner mig inte redo. Jag är bara arg och irriterad över hur överdrivet och onödigt svårt allting är. Suck. Hoppas jag klarar den.
Jag ska också till tandläkaren 07.50 för att fixa min bettskena och jag tror jag ska träna lite emellan. Tentan är inte förrän kl. 15 så jag har gott om tid på mig.

Känns lite tungt att vara ifrån Douglas och alla mina kära vänner i stockholm men jag är taggad på att starta mitt sista år på universitet. Hoppas allting går som planerat och att denna omtenta blir min första och absolut sista. Jag är glad att jag har en hemtenta och eventuellt två projekt-kurser vilket betyder att det är nog inte många tentor kvar. Jag hoppas på det iaf!  

Tomten

När blev jag vuxen? När slutade jag vara ett barn? Det kan vara svåra frågor att besvara. Det är nog tveksamt som så att man vaknar en dag och så känner man inte som ett barn längre. Jag tror dom flesta har alltid det där barnet inom sig som då och då får träda fram. Men när man säger "under min barndom så gjorde vi si och så", var går gränsen till barndom? Är det tills man är tonåring? Är man ett barn tills man når könsmognad? Jag vet inte hur det är för er men för mig är det ganska specifikt. Jag minns dagen jag slutade vara ett barn, och jag ska beskriva den dagen för er. 

24 december är det exakta dagen, år? tja, där är det lite luddigt men jag är ganska säker på att det var 2004. Jag var tolv år gammal. 

Tomten för mig har varit en ytters viktig figur i min barndom. Jag vet att det låter löjligt, men så var det. Varje år kom han och spred glädje. Den 23 december var alltid en förfärlig dag. Bara ren väntan. Jag var så nervös och pirrig och ivrig och förväntansfull på att tomten skulle komma. På natten till den 24 hade jag alltid samma mardröm, att tomten kom med helt fel, trasiga presenter för att jag inte hade varit snäll. 

Den 24 var också bara en stor väntan. Jag minns hur jag kunde sitta framför fönstret hela dagen och bara väntade och väntade med förhoppningen att jag skulle få se hans släde ledd av hans renar eller hans starkt röda klädsel och hans vita prydliga skägg. 

Tomten, jo, han kom alltid på kvällen, när det var mörkt ute. Han knackade alltid på dörren "BANK, BANK, BANK!" alltid dom där tre starka slagen. Dennis och jag skuttade alltid till som om en stöt for genom oss. "TOMTEN!" skrek vi. Jag vågade aldrig öppna dörren, tror pappa eller dennis gjorde det oftast. "Finns det några snälla barn här?" Frågade han alltid varje jul. Jag minns att jag knappt vågade prata, att jag bara blygt och rädd nickade. Jag var så rädd för att säga nånting som skulle göra honom arg. Gud, när jag tänker på det så tror jag att jag aldrig nånsin har haft så hög respekt för en människa. Och där stod han. Den glada, tjocka, goa gubben klädd i rött med luva, vit fluffig skägg och den där stora tomte-säcken som faktiskt luktade tomte. Hur kunde man inte tro på honom? Jag hade träffat honom varje år, hört hans röst, sett honom med egna ögon och till och med besökt honom där han bor! (Tomteland) Hela poängen med julen var att få träffa min Nr. 1 idol. Det var allt jag önskade mig till jul. Att just den där goa glada gubben kunde komma hem och sprida glädje med sina vackra, fina, önskade (och ibland oönskade) presenter. 

När jag blev äldre och äldre så fick jag allt mer frågan "Men tänk om han inte kommer i år? Tänk om han inte finns?" Jag svarade alltid "Tror man, så finns han" och trodde blint på det. 

24 december 2004 jag, dennis och pappa var hos farmor och farfar i huddinge. Jag hade sett presenter ligga under julgranen och tänkte först "Gud så snällt av dom att köpa presenter. Vad mycket det kommer bli sen när tomten kommer!" Det blev snabbt mörkt (då det var vinter i sverige) och för varje timme som gick så blev jag mer och mer orolig. Jag satte mig vid fönstret och stirrade ut så fort jag inte behövde vara med nån. Jag minns att det var lite snö ute som klädde gatan vitt, husen framför hade juldekorationer uppe och det kändes som jul ända in i benmärgen, det enda som fattades var tomten, "Var är du?" frågade jag till mig själv. Jag tittade och tittade, väntade i oro o tvivel. Jag satt nära dörren redo för att springa dit och öppna den så fort jag skulle höra honom knacka, men ingen knackade på dörren. 

Jag såg en tomte gå ut från grannens hus och gå iväg. Först trodde jag att han skulle till oss men han gick bara iväg. 

Jag väntade och väntade. Besviken, ledsen och rädd. "Tänk om han trots allt inte finns?" Min idol, min gud, poängen med hela julen? Tänk om han helt enkelt inte fanns? 

När det blev sent så ropade farmor att det var dags att öppna julklapparna och då förstod jag att ingen tomte skulle nånsin komma tillbaka för att det hade aldrig ens funnits en tomte som kunde komma från första början. Allt var bara en underbar, söt, värmande och rolig påhitt som jag trodde på (och ville tro på) så starkt. 

Sen dess har tomten aldrig kommit tillbaka på riktigt och inte heller den riktiga julen. Sen den dagen har julen inte varit samma sak. Den 24 känns som vilken vanlig december dag som helst, vissa med snö och vissa utan men alla är dom den samma. En helt vanlig dag utan tomte, precis som alla andra, bara att man meningslös byter ut presenter till varandra och diskuterar hur vida det behövdes eller inte. 

Min barndom tog slut med tomten.

 

Paddling och annat!

Den 9:de var vi sju personer som drog iväg för att paddla kajak i Tyresö. Dagen var helt fantastiskt. På morgonen var det helt vindstilla, molnfritt, 25 grader varmt och bara sol och härligt. Vattnet var helt stilla och vi gled alla fram i tystnad. Först var det ganska vingligt för dom flesta av oss men vi fattade snabbt hur man gjorde. Vi paddlade till flera olika ställen. Först till en liten strand med brygga och en sten-ö. Där stannade vi för att äta lunch och bada. Simon och Douglas hade redan hoppat av kajakerna för att svalka sig och hade ytterst svårt att ta sig upp. Otroligt komiskt att se. Efter pausen paddlade vi vidare till en strand där dom sålde glass. Där fanns det även många getingar så vi stannade inte så länge. Man kom inte längre än till stranden så vi vände och tog samma väg tillbaka, men det började blåsa motvind så det var mycket drygare att paddla. Vi tog en tredje paus på en riktigt härlig strand med brygga och hopptorn. Grabbarna hoppade och trixade tills de blev nöjda och sen drog vi vidare tillbaka till starten, i motvind så klart. Väl framme och klara så hade väldigt många bränt sig rejält i solen.
På kvällen var det inflyttningsfest hos Simone. Där grillade vi och snackade och drack och hade otroligt roligt.
Igår var vi sex personer som träffades hemma hos en kompis och vi åt tacos och spelade. Mysigt och roligt!

Jag har pluggat till min omtenta i två veckor nu och det går ganska bra, tror jag iaf. Jag har köpt min resa hem till umeå också. Det känns lite blandat. Skönt att få komma hem men samtidigt tråkigt att få lämna killen och kompisarna i stockholm. Men jag kommer resa till stockholm väldigt ofta ändå så det är ju lugnt.
Jag ska nu starta mitt sista år vilket känns också blandar. Jag har pluggat i hela mitt liv och jag kan bara inte förstå att jag börjat mitt livs sista år. Hur är det ens möjligt att jag har kommit så långt? Kändes som att det aldrig skulle hända. Jag är inte sugen på att sluta samtidigt som att jag längtar. Det är så svårt. Jag ska läsa en cellbiologi-kurs som jag verkligen ser fram emot!

Det som känns bra är att jag kommer närmare Scarlet! Då jag kan vara med henne så fort jag flyttar ner.

Nu på fredag ska jag och douglas åka ner till visby och spendera helgen där. Efter den helgen är det inte mycket kvar för mig här i stockholm, tyvärr.

Spanien och Skeberg

Mellan den 13-28 juli var jag i Tudela, Spanien, hos min moster och med hennes familj. Jag har verkligen haft två underbara veckor där. På dagarna gick jag runt i staden och tittade mig omkring, på kvällarna red jag. I början fick jag rida några fölar men efter att jag ramlade av en av dom så fick jag gå till hästarna som var färdigtränade. Dom som jag fick rida på var super snälla och duktiga. Jag lärde mig så otroligt mycket på en vecka! Att ha privatlektion med en duktig ryttare gör så mycket! Att ha paddocken för sig själv är en riktig lyx. Jag tränade mycket på att hålla mina händer på rätt plats och att sitta kvar i traven. Jag har väl inte lärt mig att sitta kvar helt still i traven men det har blivit bättre. Galoppfattningar har jag också tränat på. Sista dagen red vi ut. Jag fick rida över en äng som var så stor att jag knappt kunde se gränserna till den. Att galoppera där var en så gigantisk frihetskänsla och det tyckte hästen också.

Det var också byfest i Tudela och där träffade jag två irländare och en tjej från Boston. Sjukt roliga människor! Hade så kul med dom!

Jag åt en massa god spansk mat och vi gjorde några små utflykter. Jag älskar verkligen spanien! För att semestra i.a.f.

När jag kom hem åkte jag direkt till skeberg med douglas för att fira pappas födelsedag. Vi gjorde väl inte nåt speciellt där. Lite utflykter, firade pappa, badade, lekte med scarlet.

Scarlet har det verkligen bra där. Man kan verkligen se hennes vakt-sida när hon är där. Vaktar allt. Hon lägger sig ner och vilar på sådan plats att hon kan ha koll på alla. Hon har också blivit riktigt duktig på att bada och simma. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg hur mycket hon vågade göra i vattnet. Hon kunde simma ut långt, hoppa från en brygga, plaska i ordentligt. Superkul att bada med henne! Men det kräver ju i stort sätt att man har en boll med sig eller att nån ska simma iväg för att hon ska rädda hen.
Vi träffade på också en valp där som ville leka med scarlet men hon sa bara åt honom. Hon har blivit en sån tik! En riktigt fröken.
Min lilla bäbis är ju bara för söt!!

Igår så träffades vi några stycken och hängde. Otroligt roligt och mysigt! Kommer sakna dom alla så mycket när jag ska åka till umeå sen igen.

Och nu är de goda över. Jag har nu börjat plugga inför omtentan den 29 och det är vad jag ska göra till dess, plugga. Den här tentan ska jag fan klara. Orkar inte med den kursen längre!