Vad innebär sann vänskap?

Om jag ber dig att beskriva för mig vad sann vänskap innebär, vad skulle du ge mig för svar? Det är som så att jag tror att det är förvånansvärt många människor som faktiskt inte vet vad vänskap innebär, och det kanske låter löjligt. Troligtvis låter det så dumt för att vi kastar iväg ordet "vänskap" lika lätt som vi kastar ut ordet "rasist". 

Så säg mig, vad innebär äkta vänskap?

"Att man litar på någon" Nja, både ja och nej. Jag kan lita på att min chef gör ett bra jobb så att företaget inte går i konkurs så att jag inte förlorar mitt jobb, men min chef blir inte min vän för det. Jag kan lita på att taxiföraren tar mig hem, men hen blir inte min vän för det. Samtidigt så kan jag inte lita på att min vän kommer i tid till det vi nu har planerat, men hen är min vän ändå. Så då måste man vara specifik på vad exakt det är man litar på.

"Någon man kan umgås med" Nja, jag kan umgås med mina klasskompisar men de behöver inte nödvändigtvis vara mina sanna vänner. 

Om jag ber dig beskriva för mig vad det innebär att älska någon som en flickvän eller pojkvän, vad skulle ditt svar vara? Troligtvis är det mycket lättare att svara på den frågan och sanningen är att skillnaden mellan sann vänskap och kärlek är väldigt väldigt tunn. En sann vän är familj, en bror eller syster och vad är skillnaden mellan din bror och din pojkvän? Jo, troligtvis vill du inte ha sex med din bror. Så skillnaden är bara sexuell. 

Så vad innebär det att ha en sann vän? Jag tänker inte påstå att jag har rätt då det finns inte rätt eller fel men detta är min åsikt. 

Det innebär att man ställer den personen(na) före sig själv. Det är vad sann vänskap är. Att lita på att min kompis kommer följa med mig till balletoperan trots att hen hatar det, för hen vet att jag skulle bli så glad om den följde med. Samtidigt så litar hen på att jag ska följa med på den där tråkiga hockeymatchen för det gör hen glad.

Det handlar om uppoffring för att göra den personen man älskar glad eller för att hen behöver en. 

Men det finns givetvis begränsningar. Om min kompis ber mig gå emot mina personliga lagar, exempelvis döda ett djur, då kan jag inte ställa min kompis önskan före mig, för mina lagar definierar mig själv som person och jag kan inte bryta mot dessa. Men jag litar på att min kompis kan förstå det och glömma bort sin önskan. Om ingen av oss är villiga att ge upp vår önskan för den andra, då kommer det inte fungera.

Men vänskap är även ömsesidig. Jag kan inte bara glömma bort mig själv hela tiden utan att min vän kan göra desamma för min skull. Det går inte. Sann vänskap är att man offrar sig för någon annan och det gäller för båda. Det handlar om tillit på att den personen kommer stå där när jag mest behöver den, oavsett vad personen tänker sig. Det är klart att jag kan skippa mina läxor för att trösta min kompis. Läxor kan vänta, det kan inte personer.

Så är man inte villig att uppoffra sig så kan man inte ha en sann vän.

Men varför? Varför är människor inte medvetna om det? Sann vänskap är det mest värdefulla vi kan ha på gjorden och den går inte att köpa med pengar. Sann vänskap är en trygghet, det är makt, det är lycka och glädje. Så varför är det så många som bara använder det som en näsduk?
Tja, kanske beror på att folk inte har stannat till och tänkt på det, dom har kanske aldrig känt den kärleken för någon annan. Människan är kanske helt enkelt för egoistisk. Det är kanske omöjligt då vissa drömmar kanske gör det svårt att ha en sann vän? Vissa kanske har orealistiska krav på vad man ska uppoffra?