Min sista sommarlov

Ja, idag åker Douglas och jag till Barcelona. Vårt äventyr börjar och jag är så taggad!

Under den här senaste månaden så har jag redovisat mitt exjobb och dessutom hunnit gå på jobbintervju. Jag tänker inte skriva något om intervjun förrän jag får svar i slutet av juli. Mitt exjobb är godkänd och den väntar bara att sista personen ska godkänna den och skicka den vidare till de personer som ska ge mig examen. Helt sjukt att jag har tagit examen. Jag är ingenjör. INGENJÖR!! Hade aldrig någonsin trott att jag skulle klara det. Jag. Dumma lilla IG-barnet från grundskolan som knappt klarade matten är idag ingenjör. HA! Vill man så kan man! Livet är fantastiskt och inget är bestämt. Vi alla har makt att ändra vår framtid. Så nu kan jag laga en jäkla massa. Nja, inte riktigt. Känner själv att jag kan extremt lite, haha. Men träning ger färdighet! Jag är faktiskt otroligt stolt över mig själv att jag har klarat av att bli ingenjör med endast en enda kurs som jag behövde tenta om. Känns otroligt att jag är klar med plugget. Helt overkligt. Men sorgligt också. Jag älskar att plugga. Jag trivs med det. Det är det enda jag vet hur man gör. Att sätta sig ner varje dag och strukturera mina studier och planera och följa det. Nu är allt det där över. Nu är det tidiga morgonar som gäller och hårt arbete. Inte sitta hemma och chilla eller ta en extra sovmorgon. Nej, vuxenlivet sliter och drar i mina armar och tvingar mig att vara med. Ja, ja. Finns positiva saker med det med! Som pengar! Hejdå lån och fattiga studentlivet!

Men än så länge är jag inte där än och jag tänker njuta av vartenda dag av min sista sommarlov. Så hejdå Sverige!

En månad kvar

Nu är det bara en månad kvar till sommarlov! Jag jobbar vidare på mitt exjobb och känner verkligen hur slutet av studentlivet närmar sig sakta. Jag är orolig samtidigt som taggad. Det ska bli kul att få se hur riktiga världen ser ut och ha en massa pengar, samtidigt så är jag inte villig att lämna ifrån det bekväma studentlivet.

Förra helgen var jag borta i Leksand då pappas moster fyllde 90 år. Det var kul att få träffa Scarlet som lever livet i landet nu. Hon har börjat gräva hål också, vilket är mindre roligt. 

Efter att ha varit i spanien och BARFats så vägrade hon äta sin vanliga mat. Så mamma måste tillaga den för att den ska duga. Suck, hur bortskämd kan en hund vara?

Hon slickar fortfarande tassarna då dom kliar så jag hittade på granngården en så kallad BitterSpray som är en spray som smakar sjukt bittert så att scarlet vill inte slicka på sina tassar. Verkar funka helt ok. 

Vi har även börjat leta efter hunddagis åt scarlet då både tony och jag ska jobba efter sommaren. Satte henne i kö för vad som verkar vara stans bästa hunddagis så jag hoppas hon kommer in dit. 

Ikväll ska valborg firas och vi hade tänkt åka till Uppsala men det blev lite ändrade planer så vi stannar i stockholm ändå. Men det ska bli hur skoj som helst! =D

Jag har fullt upp med mitt läxhjälp-jobb, vilket är bra! Man kan aldrig ha för mycket pengar, speciellt inte när jag ska tågluffa i sommar. Jag längtar verkligen!

Saknar min älskling

Jag, Douglas och Scarlet åkte ner till Spanien den 31 mars till den staden jag växte upp i. Den har verkligen blivit till en hundparadis! Lägenheten vi har där är precis vid stranden, typ 100 meter, som numera tillåter hundar att vara på (förr var det förbjudet). Och det går lösa hundar överallt! Jag har hittills inte mött nån elak hund som har flugit på Scarlet så jag är otroligt förvånad över hur snälla och duktiga hundarna är. Väldigt få som faktiskt går fram till någon annan hund de inte känner och ännu färre springer fram till människor. Scarlet är givetvis minst lika duktig! Hon springer sällan fram till någon annan hund, såvida den inte springer fram till henne då, och hon springer verkligen inte fram till andra människor.
Hon älskar verkligen stranden. Hon springer och nosar på allt! Och försöker jaga dom där satans måsarna. Havet var lite läskig, men nu går det hur bra som helst att bada. Vi bor även bredvid ett naturreservat som är mysig att gå i och där finns det ännu mer att nosa på då det finns massa kaniner. Pappa berättade att de såg två kaniner springa framför honom och scarlet men scarlet sprang inte efter dom, trots att hon var lös. Sämst jakthund, men det är jag glad för!

Dom har även öppnat en ny djurbutik som har veterinär som är öppet 24/7, även röda dagar! Blev så förvånad. Och den butiken har även en otroligt fin och stor inomhusagilitybana. Jag frågade aldrig om den men jag kunde inte läsa någonstans att det kostade något att träna på den. Helt sjukt.

Douglas och jag åkte hem den 7 april men Scarlet stannade och kommer hem igen den 23 April, då ska hon till landet och fortsätta leva sitt underbara bortskämda liv. Mina föräldrar har lyckats skämma bort henne så pass att hon numera vägrar äta rått kött om det inte finns någon slags sås eller spa på maten. SUCK! Hon kommer svälta när hon får åka tillbaka till verkligheten.

Douglas och jag har nu firat ett år! Fast vi glömde bort att fira den 11 så vi firade inte på något sätt, men jag tycker sånt är så töntigt.

Flyttat till stockholm nu!

Ja nu är det mesta i Umeå över. Förra helgen flög jag och scarlet upp till umeå och det gick ju...så där. Det blev super stressigt, hur mycket folk som helst och världens kö för specialbagagen. Det var så himla krångligt att gå och släpa runt på den gigantiska buren. Men hemresan gick mycket mycket bättre, men scarlet tyckte fortfarande inte att det var nå kul alls.

Jag var på sittning också, vilket var hur kul som helst! Kul att se alla man känner en sista gång. Sedan var jag hos dennis och sam, som bakade världens godaste tårta till mig! MUMS!

Scarlet och jag träffade våra kompisar Sanna och Doris. Det var hur kul som helst att träffa dom men det känns även otroligt tråkigt att säga hejdå. Men vi ses fler gånger, det är jag säker på!

Jag har gjort klart två kurser till, där den ena var att skapa en hemsida, vilket var hur kul som helst! Skulle verkligen vilja lära mig mer om webdesign men det får jag göra nån annan gång.

Nu är jag inne på min sista kurs, exjobb! Som började igår. Det känns lite pirrigt. Jag kommer få prata med en massa människor, vilket är hur bra som helst för att få jobb sen. Ska bli så skönt att bli klar till sommaren!

Jag jobbar just nu som läxhjälpare och det är otroligt roligt och lärorikt. Det är nästan att jag funderar att bli lärare, men bara nästan. Lär inte hända x)

Nästa vecka ska jag, douglas och scarlet åka till spanien! Jag ska visa douglas var jag växte upp. Det ska även bli hur kul som helst att se scarlet springa runt som en galning på stranden. Jag ska träffa tre gamla vänner, vilket jag verkligen ser fram emot!

Igår så var Erik, Daniel, Johan och Lovisa på besök och firade glassdagen med oss. Vi åt pizza och försökte göra glass på eriks lilla glassmaskin. Gick sådär. Men det var otroligt kul att få träffa lovisa igen! =D

Nä, nu orkar jag inte skriva mer! 

Det som gör livet så underbart

Jag ligger här på sängen och funderar. Jag har levt i snart 23 år, vilket är ingenting jämfört med vad exempelvis mina föräldrar har levt men, ändå, så är det hela mitt liv. Jag tänker på allt som har hänt under dessa snart 23 år men det är omöjligt att komma ihåg allt. Tiden går så fort framåt och ibland känns det ändå som att man sitter kvar i vissa delar av livet. Fast.
Det är i såna tillfällen jag älskar Facebook. Foton försvinner ändå ganska lätt. Man byter dator, man glömmer tömma minneskortet, dator krachar... Men det man lägger upp på nätet försvinner inte och man kan dessutom få se bilder och minnen andra har från dig. Det hjälper så mycket att minnas! Jag älskar gå in i Facebook och titta igenom gamla foton. Gamla minnen. Det är kul att åter skratta till samma händelse och ibland kan det vara tungt att minnas de dåliga.

Denna bild får mig att skratta så mycket. Det första jag reagerar är hur ung pappa var. Det är så lätt att glömma bort att ens föräldrar var unga en gång i tiden och att dom inte alltid såg ut som dom gör idag. Pappas smak för mode har klart blivit sämre.

Denna bild leder mig till alla de somrar vi har spenderat i Skeberg. Till dom sömnlösa, pirriga och nervösa nätterna precis innan vi skulle åka till Sverige. Jag minns hur pappa drog oss i kärran och hur senare det var Dennis som drog mig. Jag minns hur pappa tvingade oss kratta gräs. Jag minns hur vi hatade kratta gräs mer och mer för varje år. Hur vi plockade upp högarna och lade dom i kärran. Jag minns hur pappa visslade på oss och vi visste då att vi skulle få göra något jobbigt. Jag minns hur vi blev smarta nog att inte lyssna till visslingarna utan kunde faktiskt springa därifrån. En spontan skogsvandring! Jag minns hur pappa fick oss att springa flera varv runt huset bara för att få två små gelemaskar medan han satt som en tjockis på sin hammock och glufsade i sig all godis. 

Jag minns hur mamma lät mig och Dennis leka med målarfärg på balkongen och hur hon målade på oss. Det leder mig till de minnen vi bakade tillsammans och gjorde kanelbullar och pepparkakor. Hur vi lekte med lera och pysslade. Jag minns hur hon körde mig till balett och hur mycket jag älskade det. 

Oändliga kvällar med en massa skoj med en vän man har haft sen dagis och se varandra växa upp.

Jag minns hur jag valde att gå till en djurpark till min födelsedag och vi spenderade en natt på hotell med mina kusiner. Vi hade hur skoj som helst och parken var fantastisk!

 Jag minns hur jag äntligen tog steget och började med rytmisk gymnastik, den roligaste sporten jag någonsin har gjort. Alla mina mål jag nådde, trotts att folk sade till mig att jag var för gammal och skulle aldrig klara av det, men det gjorde jag!

Jag minns en rolig och skojig dans med Barbie Girl-låten. Hur roligt som helst! 

Jag minns vår forskargrupp och hur otroligt roligt vi hade på våra resor. Det var det absolut bästa med högstadiet! Bara det väcker oändligt många bra minnen. Men att ta upp dom alla skulle vara en hel bok i sig.

Men allt var så klart inte bra. Jag minns hur deprimerad jag var och hur jag ständigt var ledsen. 

Vilket samtidigt får mig att minnas den känslan när jag flyttade till Sverige. Den friheten och hur allt såg så ljust ut och möjligheterna oändliga!

Min nya klass. Som jag hatade.

Jag minns allt jag har gjort!

Som att lära mig åka Snowboard!

 Ställa upp mitt projekt och komma till final på en tävling!

 Lära mig rida!

 Tävla i snowboardSM!

 Sett det ena och det andra!

Utbildad mig till snowboardledare!

 Sommarjobba i ett läger i Spanien och träffa fantastiska människor. En oförglömlig och perfekt sommar!

 Mina elever på snowboardskolan!

 Och så klart studenten!

 Första resan utomlands med vänner!

 Och första kryssningen med min familj!

Resan till Norge där vi dessutom åkte snowboard mitt på sommarn!

Min underbara hund!

Och härliga sommarminnen med mina vänner!

Även härliga minnen med nya vänner!

Minnena är oändliga och att bara gå igenom alla foton är tröttsamt. Men det jag tänker på är alla de människor som kommer och går i våran liv.

 De vänner som sakta avtar.

Eller de som bara försvinner, som man måste säga hejdå till.

Men även alla dom där vännerna, gamla som nya, som man vet inte kommer försvinna så lätt. De vänner som trots avstånd och trots att man inte umgås eller ens pratar med varandra ofta så har man dom kvar. De vänner som gör allting lite ljusare. 

Och den kärleken som bara känns perfekt och evig som gör livet lite ljusare och sötare.

Alla de stunder jag har upplevt, alla mål jag har uppnått, alla ställen jag har sett och utforskat, alla människor jag har träffat, alla vänner jag har skaffat och även dom jag har sagt hejdå till. Alla de vänner som inte försvinner och den kärlek man får från familj, en partner och vänner. Allt det där gör livet värd att kämpa för.