Japp, veterinärbesök den 11. Känns surt. Jag har varit så duktig på att spara pengar till ridläger, resor och extra pengar till efter sommarn, då jag kommer vara ganska fattig. Där ryker mina extra pengar. 100 kr för sjukgymnasten idag (och hoppas jag slipper flera besök) och antagligen 500 kr för scarlet. April månad kommer vara en tuff månad för min plånbok. Ush, och april har inte gjort annat än att börja.
Stackars scarlet slutar inte att klia sig. Öron, mun, analen och nu resten av kroppen. Hon har börjat klia sig på andra ställen, men det är kanske för att hon fäller päls? Men jag har sett röda utslag lite här och där, just där hon kliar sig. Insekter kan det inte vara, dom har inte dykt upp än. Skabb? Eller liknande kanske? Eller så är det hennes satans allergi. Jag är så orolig för att sprutorna inte ska fungera. Det tar så lång tid också att avgöra om det gör det. Det som oroar mig är hennes anal. Det ser fint ut, inget konstigt, men hon slickar och slickar och åker kana och stör sig på den och och slickar ännu mer så att det blir blodigt. Jag vet inte vad mer jag kan göra, hon kan inte ha tratten på sig hela tiden!
Jag har faktiskt varit jätte duktig och har sett hur tony ger scarlet sprutan. Nålen är inte alls lika stor som för en vanlig vaccination för människor. Men jag tittade bort ganska snabbt. Ett steg i taget.
Min nacke känns bra idag. Som vanligt. Varje gång jag går till en läkare så är alla mina symptom borta, helt frisk! Som inget hade hänt. Får mig att känna mig som en lögnare. Samma sak med allt som går sönder. TVn strulade, "Pappa, kom, fort!" Pappa kommer in i rummet, poff! TVn fungerar. Han lämnar rummet, samma historia.
Jag har också börjat skriva igen, wohoo! Min kära bok som jag inte har lyckats skriva på väldigt väldigt länge. Jag har läst det jag har skrivit för ett tag sen och det jag har skrivit nyligen. Jag gillar det, det faktiskt ganska bra material och stil. Jag förvånar mig själv. Drömmen är att skriva klart den och att få den publicerad, och den bästa scenariot vore att tjäna pengar på det. Men jag ska börja med att skriva klart den, har bara lyckats skriva 17 sidor.
Mobbning är något jag har också tänkt på. Jag tror att alla har blivit mobbade nån gång i skolan. Och här är vad jag tycker, och jag vet att alla kommer inte hålla med.
Jag har både mobbat och blivit mobbad. Varför blir man det? Det behöver inte ens vara någon bra anledning. Man ser annorlunda ut, barnen har tråkigt, någon ogillar dig. Vad som helst. Men det jag tror är att om man blir mobbad under en längre period så är det för att man är svag. Ett osäkert barn som tittar ner på marken och kanske undviker ögonkontakt. Antagligen har svårt med att skaffa vänner, snäll och vänlig och villig att hjälpa och oroar sig för andra. Mobbning på en gång. Om en sådan person undviker mobbning då förtjänar den ett pris. Och kom ihåg att utfrysning är också mobbning. Att få en att känna sig osynlig.
Barnen testar alla, precis som hundar ska testa var gränserna går, så gör barnen det med och man måste agera på rätt sätt. Något som är jäkligt svårt för många barn. Och som förälder så måste man ha en plan för det, dom kan inte bara ignorera det, både om barnet är offret eller mobbaren.
Stackars scarlet slutar inte att klia sig. Öron, mun, analen och nu resten av kroppen. Hon har börjat klia sig på andra ställen, men det är kanske för att hon fäller päls? Men jag har sett röda utslag lite här och där, just där hon kliar sig. Insekter kan det inte vara, dom har inte dykt upp än. Skabb? Eller liknande kanske? Eller så är det hennes satans allergi. Jag är så orolig för att sprutorna inte ska fungera. Det tar så lång tid också att avgöra om det gör det. Det som oroar mig är hennes anal. Det ser fint ut, inget konstigt, men hon slickar och slickar och åker kana och stör sig på den och och slickar ännu mer så att det blir blodigt. Jag vet inte vad mer jag kan göra, hon kan inte ha tratten på sig hela tiden!
Jag har faktiskt varit jätte duktig och har sett hur tony ger scarlet sprutan. Nålen är inte alls lika stor som för en vanlig vaccination för människor. Men jag tittade bort ganska snabbt. Ett steg i taget.
Min nacke känns bra idag. Som vanligt. Varje gång jag går till en läkare så är alla mina symptom borta, helt frisk! Som inget hade hänt. Får mig att känna mig som en lögnare. Samma sak med allt som går sönder. TVn strulade, "Pappa, kom, fort!" Pappa kommer in i rummet, poff! TVn fungerar. Han lämnar rummet, samma historia.
Jag har också börjat skriva igen, wohoo! Min kära bok som jag inte har lyckats skriva på väldigt väldigt länge. Jag har läst det jag har skrivit för ett tag sen och det jag har skrivit nyligen. Jag gillar det, det faktiskt ganska bra material och stil. Jag förvånar mig själv. Drömmen är att skriva klart den och att få den publicerad, och den bästa scenariot vore att tjäna pengar på det. Men jag ska börja med att skriva klart den, har bara lyckats skriva 17 sidor.
Mobbning är något jag har också tänkt på. Jag tror att alla har blivit mobbade nån gång i skolan. Och här är vad jag tycker, och jag vet att alla kommer inte hålla med.
Jag har både mobbat och blivit mobbad. Varför blir man det? Det behöver inte ens vara någon bra anledning. Man ser annorlunda ut, barnen har tråkigt, någon ogillar dig. Vad som helst. Men det jag tror är att om man blir mobbad under en längre period så är det för att man är svag. Ett osäkert barn som tittar ner på marken och kanske undviker ögonkontakt. Antagligen har svårt med att skaffa vänner, snäll och vänlig och villig att hjälpa och oroar sig för andra. Mobbning på en gång. Om en sådan person undviker mobbning då förtjänar den ett pris. Och kom ihåg att utfrysning är också mobbning. Att få en att känna sig osynlig.
Barnen testar alla, precis som hundar ska testa var gränserna går, så gör barnen det med och man måste agera på rätt sätt. Något som är jäkligt svårt för många barn. Och som förälder så måste man ha en plan för det, dom kan inte bara ignorera det, både om barnet är offret eller mobbaren.
Jag tycker att det absolut sämsta man kan göra är att ge sig, att ignorera mobbningen. "Bry dig inte så kommer dom lägga av" Nope, falskt. Varför skulle barn lägga av gratis mobbning utan några konsekvenser? Stå emot mobbning. (Nu pratar jag inte om våldsam mobbning där offret blir slagen. Då är det polisen man borde kontakta) Fräs ifrån. Var rak i rygg och stirra i mobbarens ögon, han/hon är antagligen osäker och försöker bara vara cool framför polarna. (som sagt, jag pratar om grundskolebarn). Acceptera aldrig mobbning. När jag blev mobbad så fräste jag ifrån. Jag började med att bli irriterad, jag sade det till läraren, jag till och med bet en kille. Tillslut så började jag skratta åt dom istället och såg det som underhållning. Då slutade dom. Men jag vet att alla fall är olika och det som funkar för den ena funkar inte för den andra mobbaren. Men man måste se det som ett fantastisk tillfälle att växa som människa och, är man osäker, så är det väldigt bra träning att lära sig säga ifrån, stå upp för ens egen välmående, kunna se det komiska i situationer så att man inte drunknar i sin egen pessimism, inte vara rädd att söka hjälp och lära sig att tro på sig själv. Att vara snäll mot personer som förtjänar det och inte låta sig bli utnyttjad. 
5 kommentarer:
Trist med klådan.. :(
Mobbing: Det blir aldrig ok! Ser inte villigheten att hjälpa och stötta, som en svaghet. Inga ursäkter är tillräckliga, för att jag skall tycka synd om en mobbare.
Tvärtom, är jag beredd att ställa mig på deras sida, som i slutändan mejat ner alla åskådarna! Vänt sig emot det förtryckande systemet. Det har behövts så lite, för att bryta flera års helvete.
Istället ges det en klapp på axeln, när man till slut totalkvaddar någons lemmar. "Det där kändes bra, va?"
Gå ut och upplys elever, om att de blir ihågkomna, resten av sina ynkliga liv. Hur korta de nu blir..
De kanske kommer att möta sina offer, när de behöver ta lån, börja kampsporta, opereras, få maten serverad, eller något annat festligt. Fixa bromsarna på bilen? Vistas ute bland folk dagtid..
Har sett dessa så ursäktade och förstådda mobbare, nu vika med blicken och backa. De vet vad de har gjort. De vet vad jag kan. Inget är glömt.
Jag säger inte att man ska förlåta mobbning och inte heller är det okej att mobbas. Jag tycker att om man nu blir mobbad så ska man försöka se det på den positiva sidan. Oavsett hur hemskt en situation är så kommer det bli bättre om man är positiv. Det blir vad man gör det till. Sen är det upp till dig om du vill drunkna i sorg och bara tycka synd om dig själv och hata alla som gör dig illa. Du kommer inte må bättre av det och du kommer inte att uppnå något med den attityden.
Sen så tycker jag att det är taskigt att trycka ner på ett yrke som mekaniker, det är inget fel på mekaniker och dom är inte mindre utbildade eller dummare än resten av befolkningen. Jag skulle gärna vilja fixa en bils bromsar helt själv! Och bara för att man mobbar så betyder det inte att man kommer ha ett dåligt liv. Folk kan utvecklas och förändras och lära sig av sina misstag, så man får hoppas att alla dom personerna som har orsakat smärta vaknar en dag som en ny människa. Och om man nu sitter hemma och hoppas på att alla dom ska råka illa ut i livet och ska ha ett skitliv, precis som dom orsakade offren, då är man inte bättre än dom. Det är onödigt och barnsligt att sänka sig till deras nivå. Jag hoppas att alla mobbare blir bättre människor. Sen så vill jag tacka den mobbning jag blev offer för. Jag blev en starkare människa och jag lärde mig mycket om samhället, samhällsregler och hur man beter sig. Så dom gjorde mig starkare och inte svagare och det tycker jag är underbart och bästa hämnden. Man måste gå vidare också.
Jag rackar inte ned på mekaniker. Jag belyser en framtida beroendeställning! Kan jag som mobbare, möta blicken hos mina tidigare offer? Jag vet flera som är för ynkliga, för att ens idag kunna stå för något, eller be om ursäkt. Min skolgång drev mig till SM i kampsport, men inte blev jag lyckligare av det. Jag lärde mig se svinen i varenda egoistisk människa. Många individ-sportare och solo-artister, som hetsats fram i jakten på självbekräftelse, för att åter bara underhålla pöbeln. Lyckade, men aldrig lyckliga bland andra människor. Falskheten! Beräknandet.
Visst blir några förtryckare lyckade, som VD.. Det stämmer med statistiken. Chefer har ofta psykopatiska drag.
Andra människor visar omtanke.
Jag sadlade om, från biolog till bilskadereglerare. Just för att jag inte ser olika värde i arbetsuppgifterna, så länge de behöver utföras! Farsan murade valv, medan morsan jobbade på bank. Många högavlönade där som inte hade behövts.
En som mobbades i deras skola, tillhandahöll mjukvaran till datasystemet hos Swedbank.. Han hade inte glömt. En lättnad för moder, att inte ha deltagit i mobbingen. Hon var själv utsatt! Han sökte sig inte heller till "barndomsvännerna".
Vi hade dem bland oss, som drevs att hoppa ut genom fönster. De blev inte starkare av det? Judarna kramade inte om och tackade SS-männen för behandlingen de fick.
Det jag vill belysa, och som somliga inte fattar, är just det att människor minns! Alla skriver dock inte Stålbadet eller Ondskan.
Nej. Tand för tand. Om det skall vara ngn. rättvisa! Inget medlidande, för den uteblivna mognaden hos människor. Om min svaghet var min höga moral och pliktkänsla? Då har mina mobbare väldigt mycket att glädja sig åt!
Utan de värde-grunderna, hade de varit hundmat varenda en.
Mormor har förtryckt sitt ena barn med familj. Nu som 94-åring förväntar hon sig ännu mer medlidande, för att hennes framcurlade son med familj, visat henne sin rätta färg. När de fått allting. Återigen: Beroendeställning och tand för tand.
Alla hinner inte vakna till. Men de som gör det, faller hårt.
Min jaktledare, hade inte sett någon så laddad, vid lerduveskyttet. Jag såg mina plågoandar som tallrikar! Sköt bättre än samtliga på plats. Yrkesmilitärer inräknade.
Jag har ett innehållsrikt liv. Men det hade varit lyckligare, om jag fått vara ifred någon gång. Enda gångerna man duger, är när ngt. blir obekvämt, skall betalas, lagas, tas om hand eller tröstas. Och så skall jag se det som värdefullt? Inte för mig!
Visst, du får tycka vad du vill och dra dina egna slutsatser med din erfarenhet, jag säger inte att något är fel eller rätt, för det är olika för varje person och därför finns inte. Och precis som du får den friheten så skriver jag om min erfarenhet och vad jag tycker. Jag är väl medveten om att min mobbning var en lätt variant men jag skaffar min erfarenhet även från min brors mobbning som var allt förutom lätt, speciellt eftersom han var en svag person.
Ja, synd att mobbningen fick ändra dina intressen, tycker isf att dina intressen för att bli biolog var inte tillräckligt stora. Vill man så kan man oavsett vad, och det är min bror en bra bevis på. Så du kanske ska tacka att du inte gav dig in i något som du inte helt gillade, du kanske gillar cyklar mer än biologi?
All ilska och all hat kommer inte ta dig någonvart. Du förstör dig själv mer än vad det behövs, och dina mobbare har verkligen lyckats att förstöra dig om du inte kan släppa taget från dom trots att det antagligen var många år tillbaka.
Och du pratar om öga för öga? Hämnd föder hämnd man får inte slut på det. Så enligt det så borde alla judar samlas ihop och starta ett krig mot tyskland och gasa massa tyskar? Det kommer inte ändra på det som redan har hänt.
Och nu har jag sagt allt jag behöver säga. Jag misstänker att varken du eller jag kommer att komma nånstans med denna diskussion och eftersom ingen av oss har fel eller rätt kommer diskussionen tillslut bli onödig. Du får säga vad du vill men jag har diskuterat klar. Det var dock kul att diskutera en så viktig fråga som mobbning.
Din läsförståelse är inte hundraprocentig. :D
Mina intressen, värderingar och mobbingen är inte sammanflätade, på det viset. Jag har värderat arbetens betydelse lika, oavsett folks beteende i övrigt. Det lärde min morfar mig.Han som var yrkeslärare för utslagna, och vars far ut-auktionerades till arbete, efter att ha sett sin mor pryglas inför sina barn, och skickas på fattighus.
Molekylär-biologin avslutades, för att nacken var sabbad! Nedsatt koncentration i tidigt skede.
Jag har vunnit mina segrar redan, och har mitt liv. När det inte störs av ren idioti. Däremot nedlåter jag mig aldrig till att fortsätta utnyttjas av egon, och kommer aldrig heller att se förtryck, tyranni och mobbning som någon positiv kurs i självförverkligande.
Där är en klar skillnad mellan att starta hämnd-krig, och att tvingas älska den fiende som inte ändrat sin inställning.
Gläder mig snarare enormt, när svin får smaka på eget resonemang. När varje visad svaghet hos dem själva, får göra dem "oh så starka"! Kanske mänskliga? Trist bara, att man inte undslipper gnället. De vill gärna vara värst även där.
Trauman av den sort vi varit inne på, bärs ofrånkomligen, till fjärde generation. De färgar av sig. En massa svärta som tigs bort, för att bespara oerfarna..
Man ser hur den inavlade samhällseliten håller varandra om ryggen, oavsett skenhelighet och partifärg. Stöttepelarna vi förväntas samarbeta med.. Prästen som låter mobbaren stå på helig plats, tar parti emot våldtagna. Politikern som bedyrar sin oskuld, istället för att hjälpa de utsatta.. Svagt, var ordet?
Den som inte säger något, är också delaktig. Kalla mig ilsken, om det är känsligt. Annars är engagerad ett bra ord!
Jag har räddat flera från att ta sina eller andras liv. Personer som inte blivit sedda. Som inte haft anledning att känna förtroende för ngn. i omgivningen. Så sett, är min bakgrund värdefull. Men den kan aldrig bli det för mig! Jag har fått klara mig ändå. För att jag har velat så mycket mer.
Skicka en kommentar