Livet är för kort för att vara upprörd

Jag har nu läst om cancer i två veckor och detsto mer jag hör/läser detsto mer orolig blir jag. Kan inte låta bli att noja. Allt ger cancer och alla kommer få cancer, det är så det känns och det är hämskt. Det är väldigt många per år som diagnosticeras med cancer, sen är det såklart en fråga hur många av dom röker, vad har dom för livsvanor etc. Men när jag läser allt detta och läser och hör berättelser om folk som dör, då kan jag inte låta bli att fundera över hur kort livet kan vara. Man måste verkligen passa på och utnyttja tiden man har här på jorden. Livet är för kort för att låsa in sig i jobb eller plugg, livet är för kort för att vara otacksam, rädd, ledsen eller missnöjd. Man ska vara tacksam för allt man har och alla goda människor man känner och alla minuter man får här och alla sekunder man får dela minnen med andra. Den är för kort för att tänka på alla idioter som gör något dumt, som behandlar dig orättvist kanske, hur politiker och systemet suger. Den är för kort för att gå och oroa sig.
Om man nu är glad och nöjd för allt, även när man ligger i en svacka, så blir livet inte bara roligare att leva utan även lättare!
Så jag ska försöka vara glad och nöjd för allt jag har, för alla människor jag känner och jag uppskattar och uppskattar mig tillbaka, för min livssituation trots att den kanske inte alltid är på topp, för alla upp och nedgångar jag stöter på i livet då, kom ihåg, att man måste vara ledsen för att vara glad!

Det är lätt att ta allt för givet så man måste påminna sig själv ibland att uppskatta allt som är bra! Och om psyket måt bra, då ger du kroppen en bättre förutsättning!

Dagens motto: Var glad och nöjd med allt som livet ger -Djungelboken