Scarlet

Välkommen till Leva Scarlet bloggen! Här kan ni läsa hur det är att leva med monstret Scarlet där det alltid är full fart!

fredag 14 juni 2013

scarlet och pappa

Ja nu har pappa åkt och hans frånvaro märks. Scarlet vart fruktansvärt ledsen när hon såg att vi åkte iväg utan honom, det gjorde ont i hjärtat att se. Fick nästan själv tårar i ögonen. Det är så märkligt hur snabbt man vänjer sig vid någons närvaro och hur svårt det är att vänja sig vid dess frånvaro. Scarlet har inte tänkt på det något mer, hon lever väl precis som alla hundar gör, i nuet.
Idag har dagen inte varit särskild rolig, inte bara för att pappa åkte iväg utan för att det har varit så hemskt väder. Det åskade här och ena åskan kom någonstans bakom mig! Riktigt läskigt. Scarre brydde sig inte men hon märkte att jag och mamma var oroliga. Jag försökte spåra med henne idag men båda blev uppätna av knotten så fick vi göra klart det ganska snabbt.

Dagarna blir bara längre och längre för mig, jobbet är inte särskilt rolig men tur att jag har pengarna som motivation och dom fina grejerna jag ska köpa med pengarna! Som nya ridskor och hjälm, ny och bättre cykelfäste till scarlet och ny lås-koppel! Ser fram emot att göra klart all skitjobb. Jag antar att om jag visste att det var någon som hade koll på scarlet 100% av tiden så skulle jag slappna av lite mer. Jag och mina katastrof tankar kan inte sluta tänka på ifall hon skulle ta sig ut ur tomten och bli påkörd! Usch, varför gör min hjärna så mot mig?

I onsdags var jag ute och red westerridning för första gången. jag var ute och red i två timmar med en supertrevlig gubbe! Vi red i skogen och galopperade i en himla fart! Allt var så fruktansvärt roligt och spännande. Det var som en annan sida av ridningen. Western är inte som den klassiska ridningen. Den är tuff och hård, hästarna är tåliga och det är en så himla vild känsla i det hela! Ska bli lite jobbigt att gå tillbaka till den mesiga, stela och kontroll-freakiga klassiska stilen där hästarna är mesar. Fast jag förstår att ridskolehästar inte orkar hur mycket som helst, dom stackarna får lida efter alla okunniga som drar som galningar.
Den dagen var scarlet helt slut! Hon gick upp åtta och följde efter pappa fram till kvart i tolv som vi satte oss i bilen i en timme för att åka och släppa av mig vid stallet. Hon följde efter mamma och pappa i tre timmar och sedan gick vi runt i stan lite grann och sedan åkte vi hem och vi var inte hemma förrän sju tiden. Sen kl. 8 till kl. 19 var scarlet vaken i full stohej, snacka om hon var helt utslagen när vi kom hem och även dagen efter! Hon sov hela torsdagen, förutom en kort promenad med pappa där dom mötte upp fyra stora får som hade rymt från deras hage. Scarlet var riktigt riktigt rädd för fåren och försökte hoppa upp på pappa så att han skulle bära henne ifrån faran! Den där lilla fega rackaren!

Jag har tyvärr inte spårat så mycket som jag hade sagt att jag skulle göra, jag skyller på att jag jobbar hela tiden. Vi var ute och spårade en gång, hon var riktigt duktig, jag trodde att hon hade gått helt fel och jag hade inget minne över var jag hade gått så jag gav upp och gick mot hållet jag trodde jag hade gått men det var helt fel, tillslut så såg jag scarlet sitta fint vid ett träd och hon hade hittat godispåsen! Hon hittade till min förvåning och jag vart så glad trots mitt stora miss. Pappa gömde sig också en gång långt inne i skogen. När jag släppte scarlet så sprang hon snabbt som blixten och försvann ganska snabbt för mig. Tog inte lång tid innan hon hittade honom. Hon är så fruktansvärt fäst vi min pappa. Ingen får krama honom utan att hon ska ställa sig i mitten eller skälla. Hon följer honom vart han än går och hon blir riktigt sur om han håller i någon maskin som låter, spelar ingen roll om det är en skruvdragare eller en gräsklippare eller en motor på båten. Men alla andra får röra dom sakerna, det skiter hon i, bara pappa inte skadar sig!

Inga kommentarer: