Ja, idag fick Muffins II vila i frid. I söndags blev hon sjuk och hade riktigt svårt att andas så jag tog in henne idag. Veterinären sade att det bästa var att avsluta hennes lidande och det är vad vi gjorde.
2.5 år gammal är ganska bra, det sade veterinären så jag mår inte dåligt. Jag gjorde det absolut bästa jag kunde.
Det jobbigaste är att ta beslutet, jag känner då att det är mitt fel att hon dör eftersom det är mitt beslut. Men jag vet att det inte är så, hon skulle dö ändå, jag gjorde bara så hon slapp lida så jag antar att hon skulle ha tackat mig. Nä, usch för det beslutet. Att bestämma om nån ska dö eller "inte".
Jag köpte en ny gerbil. Jag har försökt para ihop luna och henne men det går inte så bra. Som tur är så kan jag lämna tillbaka henne ifall det inte funkar men jag tänker då inte ge upp. Jag har till fredag, under tiden ska jag göra allt jag kan. Jag är lite rädd för att det inte ska funka men jag tror att i slutändan så kommer det gå, dom behöver bara tid annars så får luna skylla sig själv för att hon är en bitch. Jag kan inte göra någon annat än mitt bästa och funkar det inte så gör det inte, då får hon leva själv. Om inte jag skaffar en hane, något jag tror skulle funka men då måste jag försäkra mig om att djurmagazinet tänker ta alla gerbil-ungar som föds.
Jag har hur som helst bestämt att dessa två blir mina sista gerbiler på väldigt länge. Antagligen kommer jag inte ha det så länge jag har hund.
Jag lade då märke till nånting idag. När jag skulle begrava Muffins så tittade jag på henne en sista gång. Hennes ögon var öppna och så kalla. Dom var inte svarta, glansiga och fulla med liv som vanligt, dom var numera helt tomma, gråa inuti som om någon hade tagit bort det som fanns inuti ögonen och gav dem liv. Ja, jag har tänkt mycket på det. Jag vet inte om vi alla har någon själ, och om vi färdas vidare till nästa liv efter vi dött, om det nu finns ett annat liv. Jag vet bara att om nu själen finns så är jag säker på att den finns i ögonen. Den glänser full av liv när vi är friska, meddelar våra avsikter och ibland tankar, visar att vi är svaga och sjuka, rädda eller helt enkelt inte där längre. Genom att se på ögonen kan man se om kroppen är bebodd eller om det är ett tomt, livlös skal.
Vila i fred Muffins, det var kul att träffa dig och ta hand om dig.
2.5 år gammal är ganska bra, det sade veterinären så jag mår inte dåligt. Jag gjorde det absolut bästa jag kunde.
Det jobbigaste är att ta beslutet, jag känner då att det är mitt fel att hon dör eftersom det är mitt beslut. Men jag vet att det inte är så, hon skulle dö ändå, jag gjorde bara så hon slapp lida så jag antar att hon skulle ha tackat mig. Nä, usch för det beslutet. Att bestämma om nån ska dö eller "inte".
Jag köpte en ny gerbil. Jag har försökt para ihop luna och henne men det går inte så bra. Som tur är så kan jag lämna tillbaka henne ifall det inte funkar men jag tänker då inte ge upp. Jag har till fredag, under tiden ska jag göra allt jag kan. Jag är lite rädd för att det inte ska funka men jag tror att i slutändan så kommer det gå, dom behöver bara tid annars så får luna skylla sig själv för att hon är en bitch. Jag kan inte göra någon annat än mitt bästa och funkar det inte så gör det inte, då får hon leva själv. Om inte jag skaffar en hane, något jag tror skulle funka men då måste jag försäkra mig om att djurmagazinet tänker ta alla gerbil-ungar som föds.
Jag har hur som helst bestämt att dessa två blir mina sista gerbiler på väldigt länge. Antagligen kommer jag inte ha det så länge jag har hund.
Jag lade då märke till nånting idag. När jag skulle begrava Muffins så tittade jag på henne en sista gång. Hennes ögon var öppna och så kalla. Dom var inte svarta, glansiga och fulla med liv som vanligt, dom var numera helt tomma, gråa inuti som om någon hade tagit bort det som fanns inuti ögonen och gav dem liv. Ja, jag har tänkt mycket på det. Jag vet inte om vi alla har någon själ, och om vi färdas vidare till nästa liv efter vi dött, om det nu finns ett annat liv. Jag vet bara att om nu själen finns så är jag säker på att den finns i ögonen. Den glänser full av liv när vi är friska, meddelar våra avsikter och ibland tankar, visar att vi är svaga och sjuka, rädda eller helt enkelt inte där längre. Genom att se på ögonen kan man se om kroppen är bebodd eller om det är ett tomt, livlös skal.
Vila i fred Muffins, det var kul att träffa dig och ta hand om dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar