Det är viktigt att ha vänner, det tycker iaf jag. All personer är inte så beroende av att ha vänner och sällskap, det vet jag, men jag tror att även för dom personerna så är det viktigt att ha nån att kunna lita på och kunna prata med och kunna dela sina bra och dåliga stunder. Annars blir man galen skulle jag vilja tro.
Inte minst lika viktigt att ha vänner är att vara en bra vän, återigen, enligt min åsikt. Man måste vara konsekvent, inte förvänta sig att man själv ska bli behandlad bra om man sedan inte behandlar den personer lika bra. Respekt är ett måste och även att kunna lyssna.
Vänskap är tvåsidigt, båda måste engagera sig och visa intresse, annars kommer det inte fungera. vad är det för vänskap som är ensidig? Nä, det är minst lika viktigt att prata och säga sin åsikt och berätta goja som att även kunna lyssna på den andra personens ideer och erfarenheter. Det jag själv har lärt mig är (i dom jobbiga situationerna där kanske någon har ett problem) att man inte alltid behöver säga något, det räcker med att man lyssnar. Man kan inte alltid ge råd om alla situationer, man kan säga vad man tycker men man kan också bara lyssna och visa att man bryr sig genom det. "Jag vet inte vad jag ska säga men jag finns här för dig" räcker gott och väl om en kompis har ett problem.
Jag älskar mina vänner och jag älskar att alla är så olika, och även vår vänskap och dess "regler". Vissa vänner kräver mer uppmärksamhet än andra, vissa tycker det räcker med att man bara hör av så då och då och kanske träffas under sommarn eller julen. Andra kräver mindre än så! Men man vet ändå att man har dom och att man kan lita och räkna med dom och det känns riktigt skönt. Den bästa versionen av vänskap är den där det nästan räknas som familj. Att man har en extra familj man kan gå till om man så behöver det är en enorm trygghet.
Det svåraste som finns är när vänner säger emot hjärtat. "Lita inte på den" "Gör slut med han" bla bla bla. Jag har alltid sagt till mig själv att om mina vänner tycker att jag är tillsammans med en idiot eller något liknande så skulle jag lyssna på dom men det stämmer ju inte alltid. Vänner kan vara elaka och säga sånna saker ibland för andra anledningar.
Den tråkigaste vänskapen av dom alla är dom där bara den ena pratar om sig själv "jag, jag jag och mig själv" och inte visar något intresse för den andre. Oavsett hur man leder samtalet till så tar den personen till sig själv. Det finns en gräns över hur mycket man orkar lyssna i sånna situationer. Ibland kan jag komma på mig själv att det har blivit mycket "jag, jag jag" och då försöker jag vända den åt den andra personer, "vad tycker du? vad har du gjort" och så vidare.
Inte minst lika viktigt att ha vänner är att vara en bra vän, återigen, enligt min åsikt. Man måste vara konsekvent, inte förvänta sig att man själv ska bli behandlad bra om man sedan inte behandlar den personer lika bra. Respekt är ett måste och även att kunna lyssna.
Vänskap är tvåsidigt, båda måste engagera sig och visa intresse, annars kommer det inte fungera. vad är det för vänskap som är ensidig? Nä, det är minst lika viktigt att prata och säga sin åsikt och berätta goja som att även kunna lyssna på den andra personens ideer och erfarenheter. Det jag själv har lärt mig är (i dom jobbiga situationerna där kanske någon har ett problem) att man inte alltid behöver säga något, det räcker med att man lyssnar. Man kan inte alltid ge råd om alla situationer, man kan säga vad man tycker men man kan också bara lyssna och visa att man bryr sig genom det. "Jag vet inte vad jag ska säga men jag finns här för dig" räcker gott och väl om en kompis har ett problem.
Jag älskar mina vänner och jag älskar att alla är så olika, och även vår vänskap och dess "regler". Vissa vänner kräver mer uppmärksamhet än andra, vissa tycker det räcker med att man bara hör av så då och då och kanske träffas under sommarn eller julen. Andra kräver mindre än så! Men man vet ändå att man har dom och att man kan lita och räkna med dom och det känns riktigt skönt. Den bästa versionen av vänskap är den där det nästan räknas som familj. Att man har en extra familj man kan gå till om man så behöver det är en enorm trygghet.
Det svåraste som finns är när vänner säger emot hjärtat. "Lita inte på den" "Gör slut med han" bla bla bla. Jag har alltid sagt till mig själv att om mina vänner tycker att jag är tillsammans med en idiot eller något liknande så skulle jag lyssna på dom men det stämmer ju inte alltid. Vänner kan vara elaka och säga sånna saker ibland för andra anledningar.
Den tråkigaste vänskapen av dom alla är dom där bara den ena pratar om sig själv "jag, jag jag och mig själv" och inte visar något intresse för den andre. Oavsett hur man leder samtalet till så tar den personen till sig själv. Det finns en gräns över hur mycket man orkar lyssna i sånna situationer. Ibland kan jag komma på mig själv att det har blivit mycket "jag, jag jag" och då försöker jag vända den åt den andra personer, "vad tycker du? vad har du gjort" och så vidare.
1 kommentar:
vilket bra inlägg, bra sagt, håller med :)
Skicka en kommentar