21 år, inte mer, inte mindre. Tänk vad mycket som har hänt under 21 år.
För 21 år sedan så var mamma i sjukhuset och klämde ut en skriande röd-vit liten sak och oj vad fort, men ändå långsamt, allt har gått. Allt jag har lärt mig!
Jag har lärt mig att se, prata, höra, gå och springa. Lärt mig färg lägga och rita. Lärt mig vara social och lärt mig dom skrivna och oskrivna sociala regler. Jag har lärt mig att lita och att inte lita på folk. Jag har lärt mig att se igenom folk och se om de är ute efter vänskap eller bara utnyttja mig. Jag har lärt mig att stå för vad jag tycker och försvara det. Att säga ifrån när jag tycker något är fel. Jag har lärt mig att frågesätta allt jag hör, ser och läser. Jag har lärt mig att allt handlar inte om mig. Jag har lärt mig hur viktigt en familj är och ens närmsta vänner. Jag har lärt mig att vara ärlig mot mig själv och mot andra. Jag har lärt mig att skriva och läsa och även lärt mig ett annat språk. Jag har lärt mig att följa mina drömmar, oavsett hur omöjliga dom är. Jag har lärt mig att respektera mina grannar, mina vänner, min familj och alla levande varelser i denna jord.
Jag har lärt mig värdet av pengar, varifrån den kommer och hur man skaffar det.
Jag har lärt mig åka snowboard, segla, rida, grunden till elektronik, jag har lärt mig att gå i spagat, ta hand om en hund och gerbiler, baka, simma, spela olika spel.
Ja, under 21 års tid har jag gjort mycket och lärt mig mycket. ånga av de saker har jag alltid velat göra eller kunna, andra saker så har det bara blivit så. Men jag tror att under dom närmsta 21 åren så kommer jag lära mig ännu mer!

Jag är då väldigt nöjd med vem jag är och hur jag är och hur jag ser ut. Jag har då verkligen inte alltid varit det men jag lärde mig att acceptera det som inte gick att ändra på mig och att försöka förändra det jag inte var nöjd med mig. Min personlighet har jag jobbat mycket med och jag är nöjd med resultaten. Det är klart vissa saker som ska bort som fobier men jag är nöjd med vem jag är. Jag är glad att också våga visa den sanna jag. Inte dölja den bakom nån smink eller kläder. Nä, här är jag så som jag är och gillar ni inte det så  är det bara att gå iväg.

Jag är glad med alla mina kära vänner. Jag har haft problem i början med att hitta dom som passar mig och dom jag trivs med men nu har jag verkligen dom vänner som jag älskar mest närmast mig. Det är dom som jag kan tänka mig kommer vara mina brudtärnor i mitt bröllop eller sitta på nån bänk, dom som kommer sitta närmast brud.bordet kanske. Ja, vänner som man kommer ha livet ut. Som man kan se gifta sig eller skaffa barn, som man kan bli äldre tillsammans och gå igenom medelålders-krisen tillsammans. Och förhoppningsvis slipper man begrava dom. Men alla kommer att få begrava en vän, så är livet.

Jag är nöjd med mitt liv så som den är och var den är på väg till. Jag ångrar ingenting. Och det jag är allra stoltast över (förutom mig själv) är Tony och vår käraste hund Scarlet.

Vi spelade charader igår kväll och det var fruktansvärt roligt! Det måste vi verkligen göra om.