Pappa, jag vill ha en hund!

Jag har alltid velat ha en hund. ALLTID! Så länge jag kan minnas och det kan mina föräldrar vara vittne om.
Jag har ingen aning när och hur det började men jag minns bara att jag ville ha en hund och det var det enda jag ville.
Jag minns att jag försökte alltid hålla mig så nära hundar som möjligt. Jag umgicks mycket med en vän för det mesta på grund av att hon hade en hund. Hennes hund älskade mig! Hon kissade på sig när hon såg mig. Jag var nog den enda som gav henne så mycket kärlek och så mycket lek.
Jag minns också att ibland så frågade jag min pappa när han skulle iväg och jobba  vart han skulle, dom gångerna han sa att han skulle till en kund som hade hund så följde jag gärna med!
Jag tror aldrig riktigt mina föräldrar förstod helt och hållet hur MYCKET jag ville ha en hund och hur beroende jag egentligen var. Många gånger drömde jag att bli blind så att jag skulle kunna ha en hund.
Jag undrar verkligen hur jag hade blivit om jag hade vuxit upp med hund. Jag skulle kanske inte uppskatta dom idag. Men jag vet att min situation i spanien, speciellt dom sista åren, skulle ha varit mycket lättare om jag hade en hund. En hund att kunna prata med, leka med, umgås med, känna kärlek med och spendera tid med. Jag skulle kunna glömma bort alla bekymmer och antagligen inte känna mig lika ensam om jag hade en hund.
Jag tror inte det är möjligt att räkna hur många gånger jag har sagt "pappa, jag vill ha en hund". Jag har sagt det på alla möjliga sätt, trevligt, gulligt, skrikande, gråtande, tjatande....på alla. Jag kan nog inte heller räkna hur många gånger jag har gråtit för att jag har velat ha en hund.

Nu när jag tänker på det så skulle jag kunna ha haft en hund i spanien. Jag är väldigt säker på att jag skulle ha lyckats uppfostra den. Iaf en liten hund som en king charls. Den skulle ha klarat av att bo i en så stor lägenhet som vi bodde, vi hade stranden framför så det var bara att gå ut. Det kunde ha blivit lite problematiskt när jag skulle till skolan. Men dom sista åren då mamma inte jobbade skulle det ha funkat. Om hon nu ville hjälpa till med det. Endast sällskap kan vara tillräckligt. Eftersom en king charls är så liten och lätt så skulle man kunna ha haft den med i planet utan att den skulle behöva flyga i lastrummet. Sen är det en fråga om mina föräldrar hade råd för en hund som dessutom ska flyga fram och tillbaka till sverige varje sommar. För givetvis så skulle det vara dom som skulle stå för hundens ekonomi.
Ja, jag tror att det skulle ha funkat med en liten hund och den skulle ha funkat som en underbar "terapi" för det jag gick igenom de sista åren.
Jag är dock glad att jag inte alltid har haft en hund för jag kan nu uppskatta dess kärlek och sällskap. Men nu när jag har en hund, så vill jag ha en till!

Tillslut hade jag tjatat så länge på en hund att det lät så här:
"Pappa, jag vill ha en hund"
"Jasså? Det visste inte jag. Har aldrig hört talas om att du ville ha en"
"Den dagen jag har en hund kommer jag vara världens lyckligaste människa"

Men pappa, nu har jag en hund och jag är världens lyckligaste människa!