Jag minns att varje gång jag träffade henne så berättade hon hur hon vaggade mig till söms när jag var nyfödd och hon var hos farmor på besök. Jag låg i barnvagnen på trädgården skyddad av trädens skugga medan hon satt bredvid och sjöng sånger åt mig.
Hon var en ganska speciell person skulle jag vilja påstå. På ett bra, speciell och unikt sätt.
Jag minns att när vi var på besök så försökte hon alltid gömma nån chokladkaka i väskorna till dennis och mig och vart alltid så ledsen när mamma upptäckte dem. Hon tittade på mig med glöd i ögonen och med fingret på läpparna visade hon att jag inte skulle säga något.
Vi fick också småpengar av henne. Det hade hon alltid gott om.
Hon älskade djur, så som jag gör. Av vad jag har hört så har hon haft fåglar för det mesta. Höns, ankor m.m. Hon hade också en hund. Cuqui hette tiken. En galen hund. Så fort det blev natt så vart hunden aggressiv. När den där hunden dog så ändrades mormor ganska mycket. Tyvärr så förstod jag inte då.
När jag tänker efter så måste hon ha känt sig ensam utan sin hund. Jag tror inte heller att nån förstod vad hon gick igenom och därför var det aldrig nån som kunde prata med henne och trösta henne. Men det är vad jag tror och jag kan mycket väl ha fel. Hon började äta mindre och blev allt smalare. Hon brydde sig inte så mycket om utseendet och hygien. Hennes hälsa blev inte bättre, hon hade diabetes också. Och så sorg och ensamhet. Hon blev utnyttjad av min moster och hennes odrägliga son.
Usch. Jag önskade jag kunde ha varit mer med henne och kunnat prata med henne. Hon hade säkert mycket intressant att berätta.
Jag minns henne alltid som glad och positiv. Hon kanske blev det av vår sällskap. Generös, kärleksfull och omtänksam, inte ett dugg självisk.
Mamma störde sig alltid på hur ostädat och äckligt det var i hennes lägenhet. Så fort mamma var där så började hon städa och slänga saker, av vad jag minns. Det måste ha varit så jobbigt. Att nån ska alltid kritisera ditt hem och ställa det till "rätta". Nä, det skulle jag inte ha pallat. Men hon tålde det säkert bara för att besöket gjorde henne glad så allt annat spelade ingen roll.
Vi gick alltid på en promenad med hennes hund och gick förbi en butik, där gick vi in och köpte glass. En gång kunde jag inte bestämma mig så jag fick två.
Hon matade också fåglarna från fönstret genom att ha blött bröd. Det var ingen som uppskattade det men jag förstår att hon sket i vad alla andra tyckte, jag skulle ha gjort likadant.
Jag måste fara till träningen nu men det jag vill säga är att min mormor var speciell och underbar. Hon älskade oss alla väldigt mycket och jag önskar jag hade haft mer tid med henne. Men jag älskar henne, saknar henne och även om det var sju år sedan hon dog så sörjer jag fortfarande för henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar